En inspirerande dag full av spännande lära!
Göran är ett kvinnligt nätverk som verkar i södra Sverige.
Frågor som diskuteras är, varför det finns så få kvinnor på de ledande positionerna inom näringslivet och varför är det så.
Varje år delas ett pris ut till en kvinna som har nått framgång & balans i livet.
Priset utgörs av den genomsnittliga årliga löneskillnaden mellan en man och en kvinna!
Målet är att prissumman så småningom ska bli noll!
Föreläsarna var
Alice Bah Kuhnke - tidigare Generalsekreterare för Rättvisemärkt, chef Koopi:
Att göra skillnad eller vänta på att andra gör. En person med mängder av energi, kraft och engagemang berättar om sina egna erfarenheter om vad hon lärt så här långt i livet av de människor hon mött.
Ann Heberlein - Teologie doktor, etikforskare och aktuell författare:
Om konsten att ta ansvar. Vilken sorts människa vill just DU vara?
Karin Stenmar - grundare till DEM Collective:
Hur kan vi rädda världen genom att starta hållbara företag? Let's talk bomull och business!
Soledad Piñero Misa - VD Diferencia:
Den värld du är med och skapar. En inspirerande föreläsning om identitetspussel, ansvar, prioriteringar, och vår gemensamma framtid!
Namnet Göran kommer från ett konstaterande att det fanns fler män på VD-position i Sverige som hette Göran än det fanns kvinnor överhuvudtaget på denna post.
Moderatorn var Yogainstruktör vid sidan om. Så en "programpunkt" var att alla skulle göra yoga sittande på sina stolar!
Förlåt, men det var typ, Urlöjligt!
Jag är medveten om att jag inte har rätt att tycka så, det är inte ett yogiskt tänkande.
Men att direkt efter en FANTASTISK föreläsning av Alice Bah Kuhnke sitta på sin stol med 500 andra och börja djupandas, framåtböja från sittande, sidovridningar sidosträckningar mm.
Det blev helt enkelt fånigt i sammanhanget.
Men jag har säkert fel. Tanken var väl god.
Får jag tycka så här, är det fel?
du får tycka vad du vill tycker jag. Jag tänker också så ibland, att det kanske är "oförstående" men herregud, i vissa lägen går det inte göra annat än att antingen skratta eller rynka på ögonbrynen! Inte för mig i alla fall.
Ibland passar yoga helt enkelt inte in. Eller så är det man själv som bygger murar?! Emellanåt kan jag tycka att det blir fånigt i sammanhang där någon ber mej visa någon asana eller tycker jag kunde stå på huvudet så de fick se. Yoga ryckt ur sitt sammanhang känns inte helrätt, inte alltid.
Ja det hela kändes lite lustigt.
Sinnet var helt enkelt inte med på att börja yoga.
Sen blev det hela komiskt och samtidigt fashinerande att alla 500 eller vad det var vred i sidosträckningar åt alla håll.
Jag kunde mest fashineras av att alla bara gjorde det, och alla olika typer av människor som satt vridna runt mig.
På rätt plats skulle det vara jättefint säkert. men mitt mellan spännande föreläsningar så..
